Betydelsen av ond tro hos förvärvaren för frågan om avdragsrätt för ingående moms

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, meddelade den 15 mars 2013 (mål nr 5686-11 och 5687-11) en dom som behandlar frågan om man vid bedömningen av en köparens avdragsrätt för ingående moms, ska ta hänsyn till om köparen är i ond tro om momsbedrägerier i tidigare led i transaktionskedjan. Domen rör också den principiellt viktiga frågan om i vilken mån EU-domstolens praxis om förfarandemissbruk kan få genomslag vid tillämpning på svenska förhållanden.

Bakgrunden i målet var följande. Scania Metall KB (nedan ”Bolaget”) handlade med silvergranulat. Bolaget köpte från tyska företag och sålde vidare till ett danskt företag. Det danska företaget sålde i sin tur produkterna till ett antal svenska företag (nedan ”Helsingborgsföretagen”) som sålde produkterna till Bolaget. Försäljningarna i transaktionskedjans första led var unionsinterna förvärv och fakturerades därför utan moms, men vid försäljningen från Helsingborgsföretagen till Bolaget togs moms ut. Denna moms redovisades eller betalades dock aldrig till staten.

Skatteverket vägrade Bolaget avdrag för ingående moms hänförlig till transaktionerna med motiveringen att Bolaget kände till att de deltagit i ett momsbedrägeri eller i vart fall borde ha känt till detta. Bolaget ansåg att förutsättningar för att medge avdrag för ingående moms förelåg eftersom de krav som ställs upp i mervärdesskattelagen (1994:200), ML, var uppfyllda. Att vägra avdrag skulle enligt Bolaget strida mot legalitets- och rättsäkerhetsprinciperna eftersom Sverige inte infört några regler om förfarandemissbruk eller om momsbedrägerier. Bolaget framhöll att legalitetsprincipen sätter gränsen vid direktivkonform tolkning av ML. I andra hand hävdade Bolaget att man handlat i god tro. Förvaltningsrätten gick på Bolagets linje och medgav avdrag för ingående moms, medan kammarrätten fann, mot bakgrund av avsaknaden av nationella bestämmelser om begränsningar av avdragsrätten, att det inte var lagligen möjligt att vägra Bolaget avdragsrätt oavsett om de varit i ond tro eller inte.

HFD gjorde följande bedömning. Det ansågs klarlagt att Helsingborgsföretagen, som sålde produkterna till Bolaget, hade agerat bedrägligt. Deras agerande gick ut på att omsätta varor med avsikten att moms som erhölls av köparen aldrig skulle betalas till staten. Enligt HFD ska EU-domstolens praxis tolkas så att köparens avdragsrätt bortfaller, om det med hänsyn till objektiva omständigheter är utrett att denne känt till eller borde ha känt till att han genom sitt inköp deltog i en transaktion som utgjorde ett momsbedrägeri. Om däremot köparen varit i god tro vad gäller bedrägeriet, påverkas inte dennes avdragsrätt. HFD konstaterade att direktivet inte innehåller några bestämmelser om bedrägeri eller missbruk som ska implementeras i de nationella rättsordningarna. HFD noterade också att EU-domstolen inte uttalat att tillämpningen av missbruksprincipen skulle vara beroende av någon form av nationell implementering.

HFD konstaterade att varken ML eller direktivet innehåller någon uttrycklig bestämmelse enligt vilken avdragsrätten för ingående moms ska bedömas mot bakgrund av eventuell ond tro hos förvärvaren. Ordalydelsen av ML motsäger emellertid inte att bedrägliga förfaranden kan tillmätas betydelse vid bedömningen av rätten till avdrag för ingående skatt. Vid tillämpningen av ML:s bestämmelser om avdragsrätt för ingående moms ska således, enligt HFD, den princip som EU-domstolen lagt fast för tolkning och tillämpning av direktivet vid bedrägerifall beaktas. Frågan om ond tro om bedrägerier ska avgöras mot bakgrund av objektiva omständigheter, där det är Skatteverket som har bevisbördan för dessa omständigheter. Själva bedömningen om Bolaget varit i ond eller god tro i det aktuella fallet återförvisades dock till kammarrätten för fortsatt prövning.

Domen är intressant ur många aspekter. Den bekräftar att EU-rättens missbruksprincip kan tillämpas genom direktivkonform tolkning av den svenska lagstiftningen trots att ML inte innehåller några särskilda bestämmelser om detta. Vad gäller avdragsrätten för ingående moms gör vi bedömningen att domen innebär att man som företagare måste vara mer försiktig än tidigare med att göra avdrag för belopp som benämns som moms i en faktura. Även om man gjort ett köp och erhållit leverans så kan andra omständigheter, som t.ex. att priset är ovanligt lågt, innebära att man borde ha insett att försäljningen ingick i ett tidigare bedrägeri. Den tidigare hårda utredningsskyldigheten som gällde för köpare, anser vi i och med denna dom ha blivit ännu mer omfattande. Vi tolkar domen som att HFD nu ger EU-rätten större betydelse än tidigare vid tolkning och tillämpning av nationell rätt.

För mer information och eventuella frågor, vänligen kontakta;