EU-domstolen och dubbelbestraffning

EU-domstolen avgjorde den 26 februari 2013 ett mål gällande den svenska lagstiftningen kring skattetillägg och skattebrott, mål C-617/10. Målet har sin upprinnelse i att en fiskare först påfördes skattetillägg av Skatteverket och sedan också, för samma gärning, åtalades vid Haparanda Tingsrätt.

Med anledning av åtalet beslutade tingsrätten i december 2010 att ställa ett antal frågor till EU-domstolen för att få svar på om EU-rättens förbud mot dubbelbestraffning förhindrar att någon både påförs skattetillägg och döms för skattebrott för en och samma gärning.

EU-domstolens dom kan mycket kort sägas slå fast att det strider mot EU-rätten att både påföra skattetillägg och döma för skattebrott om skattetillägget är att betrakta som ett straff.

Domstolen konstaterar i detta avseende att ”artikel 50 i stadgan inte hindrar en medlemsstat från att, för samma gärning i form av underlåtenhet att uppfylla skyldigheten att deklarera mervärdesskatt, tillämpa en kombination av skatterättsliga och straffrättsliga sanktioner. I syfte att säkerställa uppbörden av samtliga inkomster från mervärdesskatt, och därigenom att värna unionens ekonomiska intressen, står det medlemsstaterna fritt att själva välja de sanktioner som ska vara tillämpliga […]. Dessa kan således utgöras av administrativa sanktioner eller av straffrättsliga sanktioner eller också av en kombination av dessa båda sanktioner. Det är först när ett skattetillägg har straffrättslig karaktär, i den mening som avses i artikel 50 i stadgan, och det vunnit laga kraft, som den artikeln hindrar att en och samma person lagförs för samma gärning.

Tre kriterier är relevanta för bedömningen av huruvida ett skattetillägg har straffrättslig karaktär. Det första kriteriet är den rättsliga kvalificeringen av överträdelsen i nationell rätt, det andra kriteriet är överträdelsens art och det tredje kriteriet är arten av och strängheten i den sanktion som den berörde kan åläggas […].

Kommentar

Följden av domen är alltså att frågan om huruvida skattetillägget är ett straff eller inte överlämnas till de svenska domstolarna att avgöra.

Högsta domstolen har tidigare uttalat att Europadomstolens praxis ger klart stöd för att påförande av skattetillägg och talan om ansvar för skattebrott (om de avser samma oriktiga uppgifter) utgör anklagelser för samma brott, jfr NJA 2010 s. 168.

Denna uppfattning från Högsta domstolen medför, tolkad i ljuset av den aktuella domen från EU-domstolen, enligt vår mening att det svenska systemet bara kan accepteras om skattetillägget ses som en brottspåföljd som inte är ett straff, en rent administrativ påföljd. Vi har svårt att se hur de svenska domstolarna skulle kunna komma fram till den slutsatsen.

För mer information och eventuella frågor, vänligen kontakta;