Förhandsbesked rörande stadigvarande bostad och vård- och omsorgsboenden

Skatterättsnämnden meddelade 2013-02-06 ett förhandsbesked (dnr 20-11/I) rörande stadigvarande bostad och vård- och omsorgsboenden. Bolaget i fråga hyrde ut en lokal till kommunen. Lokalen användes som gruppboende för unga vuxna med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd, dvs. den personkrets som avses i 1 § 1 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Majoriteten i Skatterättsnämnden ansåg att uthyrningen av lokaler för gruppboende utgör till den del den avser boenderum sådan uthyrning av stadigvarande bostad som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 kap 3 § andra stycket mervärdesskattelagen, ML. En tillämpning av avdragsförbudet i 8 kap 9 § 1 ML kan därmed komma att aktualiseras. Nämnden hänvisade till tidigare praxis på området, bl.a. RÅ 1993 ref. 30 som handlade om servicelägenheter och gruppbostäder för senildementa. I det målet ansåg Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen) att både servicelägenheterna och gruppbostäderna utgjorde stadigvarande bostäder. Enligt Skatterättsnämndens mening är boenderummen och förhållandena i övrigt i nu aktuellt fall så likartade dem som förelåg i RÅ 1993 ref. 30 att det inte fanns skäl att göra en annan bedömning. Den omständigheten att omvårdnaden i det enskilda fallet var betydande och att boenderummen inte stod till förfogande för alla eller kunde nyttjas av den boende på samma sätt som lägenheter på den allmänna bostadsmarknaden var således inte avgörande för bedömningen enligt nämnden.

Två ledamöter i nämnden var skiljaktiga och anförde att uthyrningen till kommunen inte avsåg stadigvarande bostad. Uthyrningen skulle tvärtom ske för en vård- och omsorgsverksamhet som inte medför skattskyldighet.

Här kan nämnas att Svalner är inblandade i ett regelförenklingsprojekt hos Svenskt Näringsliv där vi har tagit fram ett förslag till regelförenkling i ML på detta område. Förslaget innebär kortfattat att man i bestämmelsen i 3 kap 3 § 2 st ML klargör att omsorgsboende inte utgör stadigvarande bostad. Om denna förändring blir antagen borde utfallet i förhandsbeskedet ha gått i linje med de skiljaktigas mening och inneburit att uthyrningen inte skulle avse stadigvarande bostad, varför fastighetsägaren hade kunnat beviljas frivillig skattskyldighet för uthyrning av berörda lokaler för kommunen.

Se vidare kommentar till förhandsbeskedet i slutet av referatet nedan.

Förhandsbesked rörande uthyrning av loger

Skatterättsnämnden meddelade ett förhandsbesked 2013-02-28 (dnr 52-11/I) angående uthyrning av loger. Bolaget som begärt förhandsbesked omsatte tjänster som innebar att kunder mot en årlig avgift fick rätt att under avtalstiden använda en loge hos bolaget under den tid som ett evenemang pågick samt erhålla evenemangsbiljetter till evenemang hos bolaget. I den årliga avgiften ingick därutöver ett antal tjänster såsom personlig kontakt med den personal inom bolaget som hanterade förfrågningar samt parkeringsplatser. Till förmånerna hörde också en möjlighet för kunden att med vissa angivna begränsningar nyttja logen som konferensrum under tid då ett evenemang inte pågick.

Nämnden kom fram till slutsatsen att logeuthyrningen mervärdesskatterättsligt inte skulle klassificeras som ett enda tillhandahållande som omfattas av skattesatsen 6 procent. Bolagets uthyrning av loger skulle inte till någon del klassificeras som ett sådant tillhandahållande som omfattas av undantaget från skatteplikt för uthyrning av fastighet. Detta innebär att uthyrningen av loger ska ses som två separata tillhandahållanden för vilka olika skattesatser kan komma i fråga. Inte något av tillhandahållandena kan enligt nämnden, under de i ärendet angivna förutsättningarna, anses som en sådan upplåtelse av fastighet som enligt 3 kap. 2 § ML är undantagen från skatteplikt.

Nämnden motiverade detta med att uthyrningen inte ansågs syfta till att ge kunden en sådan passiv besittningsrätt till logen som endast har samband med att viss tid förflyter och som inte skapar något betydande mervärde. Bolagets tillhandahållande var snarast att bedöma som en kommersiell verksamhet som mer kännetecknas av att ett antal tjänster tillhandahålls än att fast egendom ställs till förfogande. Vidare ansåg nämnden att rätten till tillträde till evenemang under avtalstiden och till biljetter hade ett självständigt värde för kunden. Även möjligheten för kunden att nyttja logen för konferenser under övrig avtalstid ansågs vara något som kunden efterfrågade i sig. Därför skulle bolagets åtaganden enligt nämnden kännetecknas av två fristående huvudsakliga tillhandahållanden som det inte vore konstlat att skilja åt.

Här kan nämnas att nämndens slutsats skiljer sig från Skatteverkets tidigare ställningstagande i frågan (Skatteverket 2006-12-18, dnr 131 775685-06/111). Skatteverket uttalade där att ett avtal som innebär att en kund har möjlighet att ta del av ett idrottsevenemang och få tillgång till en loge i en idrottsanläggning för konferensmöjligheter kan utgöra tillhandahållande av en tjänst eller flera separata tjänster. I de fall uthyrning av loge ses som en separat tjänst avseende lokaluthyrning kan uthyrningen omfattas av reglerna för frivillig skattskyldighet, dvs. uthyrning av fastighet. I nu aktuellt fall bedömde nämnden att tjänsterna skulle delas upp, men att uthyrningen av loger inte skulle behandlas som uthyrning av fastighet.

Det är intressant att jämföra de två förhandsbeskeden. I det förstnämnda avseende omsorgsboende ansågs de tillhandahållna tjänsterna underordnade lokalen (stadigvarande bostad) vilket innebar att hela åtagandet avsåg hyra av lokal. I det senare fallet ansågs lokaluthyrning som skedde vid en annan tidpunkt än evenemanget däremot vara underordnat andra tillhandahållna tjänster varför hela åtagandet blev skattpliktigt.

För mer information och eventuella frågor, vänligen kontakta;