Kammarrätten avslår överklagande rörande utrangeringsavdrag

Kammarrätten nekar rätt till utrangeringsavdrag vid stomren rivning av byggnad, där befintlig stomme bevarats och använts vid uppförandet av ny byggnad.

Ärendet rörde en genomförd rivning av flera huskroppar på en fastighet, vilka historiskt hanterats som en enhet med ett gemensamt skattemässigt värde. I samband med nybyggnation hade vissa ”stomrena” konstruktionsdelar bevarats och, efter kompletterande förstärkningsarbeten, utnyttjats i nya byggnadskonstruktioner.

Bolaget ansökte initialt om förhandsbesked beträffande möjligheten att medges utrangeringsavdrag, helt eller delvis, för inkomstskattemässigt oavskrivna restvärden hänförliga till byggnaderna. Högsta Förvaltningsdomstolen (”HFD”) avvisade dock Bolagets ansökan om förhandsbesked på processuella grunder.

Nu har ärendet prövats materiellt av Kammarrätten i Stockholm, som har nekat Bolaget avdrag för utrangering.

Faktumet att de olika huskropparna historiskt har hanterats som en gemensam enhet med ett gemensamt skattemässigt värde, anser Kammarrätten tala för att huskropparna ska betraktas som en enda byggnad. Efter genomförd rivning återstod s.k. ”stomrena” bärande konstruktionsdelar som användes i den nya byggnaden. Enligt Kammarrätten kan byggnaden inte anses utrangerad i den mening som krävs för avdrag enligt 19 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Kammarrätten anför i sin dom att varken ordalydelsen i 19 kap. 7 § IL eller lagstiftningens systematik medger utrangeringsavdrag för del av byggnad, och att det saknas stöd i förarbetena för en sådan tolkning.

Svalners kommentar:

Kammarrättens dom innebär en restriktiv tolkning av IL:s bestämmelse som behandlar utrangering av byggnader. Svalner instämmer inte helt i Kammarrättens motivering ur ett principiellt perspektiv. Enligt vår uppfattning bör lagens systematik snarast ge stöd för ett mer flexibelt förhållningssätt. Rätten till utrangeringsavdrag bör, enligt vår uppfattning, mer vara fråga om att i det enskilda fallet kunna visa att utrangeringen framstår som definitiv, samt att kunna uppvisa en utredning som tillräckligt väl identifierar restvärdet tillgängligt för utrangering. Tidigare domar indikerar en restriktiv syn, men ger inte någon klar vägledning. Vi bedömer att det vore värdefullt att den principiella rättsfrågan prövas av HFD.

För mer information och eventuella frågor, vänligen kontakta: