”Högsta förvaltningsdomen: bibehållen rätt till räkenskapsenlig avskrivning på inventarier vid fusion”

Högsta förvaltningsdomen: bibehållen rätt till räkenskapsenlig avskrivning på inventarier vid fusion

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 17 april 2019 (mål nr 2687–18) medgett bolag rätt till fortsatt räkenskapsenlig avskrivning på inventarier efter genomförd fusion.

Bakgrund

X AB [X] avser att genomföra en fusion genom vilken det helägda dotterbolaget Y AB [Y] ska gå upp i X. Fusionen uppfyller kraven för en kvalificerad fusion. Efter genomförd fusion kommer X ta över Y:s inventarier till bokfört värde hos Y. Det bokförda värdet på inventarierna hos Y är inför fusionen lägre än det skattemässiga värdet. Y tillämpar restvärdemetoden vid inventarieavskrivning och X tillämpar räkenskapsenlig avskrivning.

X ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i om X under fusionsåret får tillämpa räkenskapsenlig avskrivning samt hur skillnaden mellan det skattemässiga och bokförda värdet på de övertagna inventarierna i så fall ska hanteras.

Skatterättsnämnden ansåg att X måste tillämpa restvärdesmetoden under fusionsåret. Återgång till räkenskapsenlig avskrivning kan ske tidigast året efter fusionsåret (Skatterättsnämndens förhandsbesked (2018-04-20 dnr 65–17/D)).

Förhandsbeskedet överklagades av Skatteverket.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar, med ändring av Skatterättsnämndens förhandsbesked, att X inte förlorar rätten till räkenskapsenlig avskrivning under fusionsåret.

Domstolen anför att då bokfört och skattemässigt värde på inventarier ej överensstämmer är räkenskapsenlig avskrivning inte tillåten utan avskrivning måste ske enligt restvärdesmetoden. Det finns däremot två möjligheter för bolag att återgå till räkenskapsenlig avskrivning, beroende på om det är det bokförda eller skattemässiga inventarievärdet som är störst.

Övergång till räkenskapsenlig avskrivning då bokfört inventarievärde är större än skattemässigt värde görs genom att mellanskillnaden tas upp som en intäkt (18 kap. 22 § IL). Vid kvalificerade fusioner finns en motsvarande bestämmelse i 37 kap. 20 § IL. Domstolen konstaterar att vid kvalificerade fusioner omfattar denna bestämmelse samtliga fall då inventarier tas upp till ett högre bokfört värde än det skattemässiga värdet. Bestämmelsen är därför, enligt domstolen, tillämplig även då överlåtande bolag tillämpar restvärdesavskrivning året innan fusionsåret.

I det aktuella fallet understiger bokfört inventarievärde det skattemässiga värdet i Y. Övergång till räkenskapsenlig avskrivning i en sådan situation sker genom att ett särskilt avdrag motsvarande mellanskillnaden görs med 20 % per år, från året efter övergången (18 kap. 20 § 2 st. IL och 18 kap. 21 § IL). En motsvarande bestämmelse saknas vid kvalificerade fusioner men är, enligt domstolen, inte nödvändig. Resonemanget grundar sig på förarbeten och sammanfattas av domstolen med att om ett bolag vid en kvalificerad fusion tar upp inventarier till ett lägre bokfört värde än i överlåtande bolags räkenskaper anses övertagande bolag ha genomfört en skattemässigt avdragsgill avskrivning av inventarierna i samband med fusionen. Domstolen anser således att rätten till räkenskapsenlig avskrivning inte går förlorad förutsatt att ett sådant avdrag motsvarande mellanskillnaden görs. Om fusionen inte skulle ha genomförts skulle överlåtande bolag ha haft möjlighet att under ”fusionsåret” återgå till räkenskapsenlig avskrivning genom att göra särskilt avdrag motsvarande skillnaden mellan bokfört och skattemässigt inventarievärde. Detta, tillsammans med bestämmelsen i 37 kap. 18 § IL om skattemässig kontinuitet vid kvalificerade fusioner, ger stöd för att X anses ha rätt att även under fusionsåret tillämpa räkenskapsenlig avskrivning.

För mer information och eventuella frågor, vänligen kontakta: