Utomståenderegeln kan vara tillämplig i svenska riskkapitalbolag

Förvaltningsrätten i Stockholm har i ett antal mål prövat om det förelegat särskilda skäl mot att tillämpa den s.k. utomståenderegeln vid utdelning från två svenska riskkapitalbolag. Domstolen anser varken att förekomsten av vinstfördelningsavtal generellt, de i målen förekommande vinstfördelningsavtalen eller omständigheterna i övrigt utgör särskilda skäl mot att tillämpa utomståenderegeln. 

Ett antal personer (aktiva delägare) har indirekt ägt andelar i två svenska riskkapitalbolag (aktiebolag) vilka omfattats av inkomstskattelagens fåmansföretagsregler. För det fall aktier i fåmansföretag anses vara s.k. kvalificerade andelar kan utdelning på sådana andelar komma att beskattas i både inkomstslaget tjänst och inkomstslaget kapital enligt särskilda bestämmelser. Aktiva delägares aktier i fåmansföretag anses normalt vara kvalificerade andelar. För det fall det finns ett betydande utomstående ägande i fåmansföretaget är det dock möjligt att aktiva delägares aktier inte anses vara kvalificerade (den s.k. utomståenderegeln). Med betydande omfattning avses att minst 30 procent av andelarna ägs av utomstående och att dessa har rätt till utdelning. Även om det finns ett betydande utomstående ägande ska utomståenderegeln dock inte tillämpas om det föreligger särskilda skäl. Detta kan exempelvis vara fallet om det förekommer inbördes avtal som reglerar den faktiska fördelningen av resultatet, korsvisa äganden eller avtal om framtida förvärv på ett sådant sätt att det utomstående ägandet inte fått den avsedda effekten att motverka omvandling av lön till kapitalinkomst.

I de aktuella målen var det ostridigt att det utomstående ägandet varit av betydande omfattning. Domstolen ansåg även att de skattskyldiga styrkt att utomstående vid varje utdelningstillfälle fått del av avkastning som vida överstigit 30 procent av den totala avkastningen. Den avgörande frågan enligt domstolen var därför om det trots detta förelåg särskilda skäl mot att tillämpa utomståenderegeln.

I målen har riskkapitalbolagen lämnat utdelning på B-aktier som huvudsakligen ägts av utomstående ägare och A-aktier som ägts av aktiva delägare. Vilken rätt respektive aktieklass haft till utdelning har reglerats i respektive bolags bolagsordning som i sin tur baserats på investeringsavtal som ingåtts mellan aktieägarna och som bl.a. reglerat vinstfördelningen i bolagen. Förenklat har fördelningen varit sådan att B-aktieägarna först haft rätt till avkastning motsvarande investerat kapital uppräknat med en viss årlig ränta. Avkastning därutöver har fördelats med 80 procent på B-aktierna och 20 procent på A-aktierna vilket inneburit att A-aktieägarna fått betydligt större utdelningar än B-aktieägarna i förhållande till insatt kapital (s.k. carried interest).

Enligt förvaltningsrätten innebär förekomsten av ett avtal om vinstfördelning inte i sig att det finns särskilda skäl mot att tillämpa utomståenderegeln. Inte heller omständigheten att aktieägarna genom ett sådant avtal kommit överens om hur stor del av avkastningen som ska tillkomma aktiva delägare medför automatiskt att inkomstomvandling från tjänsteinkomst till kapitalinkomst för aktiva delägare ska anses ha skett. Istället menar domstolen att en helhetsbedömning måste göras om utomstående ägare tagit del av avkastningen i sådan omfattning att det kan anses ha motverkat en inkomstomvandling för aktiva delägare. Vad gäller de i målet aktuella vinstdelningsbestämmelserna anser domstolen att utomstående ägare har tagit del av avkastningen i sådan omfattning att inkomstomvandling motverkats. Vidare menar domstolen att omständigheten att avkastningen inte fördelats utifrån insatt kapital inte heller i sig medför att särskilda skäl mot att tillämpa utomståenderegeln föreligger (då en sådan tolkning enligt domstolen saknar stöd i lag eller förarbeten).

Mot denna bakgrund ansåg förvaltningsrätten i likhet med de skattskyldiga att utomståenderegeln, då det saknas särskilda skäl mot att tillämpa regeln, ska anses tillämplig i målen.

 

Svalners kommentarer

Förvaltningsrättens dom är enligt vår uppfattning förenlig med syftet med utomståenderegeln och stämmer även överens med vår tolkning av hur utomståenderegeln bör tillämpas i denna typ av situationer.

Även om det finns ett utomstående ägande om minst 30 procent måste en helhetsbedömning i samtliga fall göras för att bedöma om vinstfördelningen också innebär att det utomstående ägandet motverkar inkomstomvandling av lön till kapitalinkomster för aktiva delägare. Förvaltningsrätten lyfter i domen fram att vid denna bedömning ska hänsyn bl.a. tas till om det föreligger en begränsning av utdelningen för något aktieslag samt vilken grupp av aktieägare som står risken om inte tillräcklig vinst finns för avtalad avkastning.

Förvaltningsrätten i Stockholms domar i mål nr 7071–17, 7074–17, 7078–17, 7079–17, 7080–17, 7081–17, 7084–17, 7085–17, 7087–17, 7088–17, 6554–18 den 20 november 2018.

För mer information och eventuella frågor, vänligen kontakta;